Livet!
Detta som många verkar tro skall vara för evigt.
Min far fick veta att hans struma var cancer.
- Tänk att man inte fick leva så länge, sa han betänksamt.
Hur kommer jag att reagera den dag jag får liknande besked? Jag skrämmer och irriterar bekanta med att säga:
- Nu när jag fyllt 50 skall jag göra det som känns lätt och rätt. Inte vänta till jag blir 60 eller 70 då kanske jag inte kan.
- Du är ju så ung, sägs då.

- JUST därför!!

Under flera dagar har jag känt mina vänners omtanke och
stöd. Middagsbjudning måndag, besök och telefonsamtal. Varför?
De vet att jag är stugänka i veckan. Satsa på att ringa en vän istället för att vara här och surfa! ICQ kan vara ett alternativ. See you!