Bråviken är ca 4 mil lång. Vid vikens innersta, västra del , vid Norrköping, mynnar Motala ström. Den 1 mars 1982 togs 5 sedimentproppar (propparna 736 - 740) i Bråvikens inre, nordvästra parti (nordväst om Esterön). Två år senare, dvs den 23 februari 1984, togs ytterligare 5 sedimentproppar (propparna 980 - 984) från samma område. Vid dessa provtagningar var Bråviken isbelagd.

Genom jämförande radiografisk analys av sedimentproppar tagna vid skilda tillfällen i samma sedimentationsbäcken (se exemplet nedan) enhålles ett värdefullt basmaterial för bestämning av den pågående sedimenttillväxtens variation i tid och i rum liksom för tolkning av sedimentstrukturernas genes och funktion som miljöindikatorer.

Radiografisk jämförelse mellan de översta delarna av sedimentpropparna 740, 981 och 982 från den inre, nordvästra delan av Bråviken (nordväst om Esterön).

Som framgår av den radiografiska jämförelsen hade två nya årsvarv bildats mellan 1982 och 1984. Provtagningsstationerna 740 och 981 var belägna ganska nära varandra och på ett vattendjup av 29 respektive 26 m. Avståndet mellan provtagningsstationerna 981 och 982 uppgick till 200 m men skillnaden i vattendjup var endast 0,2 m.

Vertikal variation i torr volymvikt och beräknad årlig sedimenttillväxt i den övre delen av sedimenntpropp 982 från Bråviken. Från Axelsson 2002, Geo-Marine Letters 21/4. (Se även röntgenbilden av den översta delen av sedimentpropp 982 ovan).

Den del av årsvarven, som hade den lägsta tätheten, var bildade under vintern och dessa varvpartier valdes därför, vilket framgår av täthetskurvan ovan, som gräns mellan de angivna "sedimentologiska" årtalen. Detta innebär att perioden för bildning av de angivna årsvarven kan vara någor längre eller kortare än 365 dagar. Sedimenttillväxten var hög vid provtagningsstation 982 men endast 7 % högre än vid provtagningsstation 981 för 6-års perioden 1978 -1983. För denna period uppgick medelvärdet för den årliga sedimenttillväxten, mätt som saltfri torrsubstans, till 8,6 kg/m² och medelvärdet för den årliga lineära sedimenttillväxten till 27,7 mm vid provtagningsstation 982. Det bör dock påpekas att för recenta sediment kommer de lineära värdena på sedimenttillväxten i regel att avta med tiden och särskilt med tilltagande belastningstryck p.g.a. fortsatt sedimenttillväxt.

Som framgår av röntgenbilderna och täthetskurvan ovan förenklar den radiografiska tekniken proppjämförelsen liksom analysen av sedimentens egenskaper och kvantifieringen av sedimenttillväxten. Se vidare Axelsson, V., 2002: Monitoring sedimentation by radiographic core-to-core correlation, Geo-Marine Letters 21/4.

Den 28 maj 1979 tog två sedimentproppar (propparna 521 och 522) i den del av Bråvikens södra parti, som kallas Svensksundsviken (även kallad Svensksundsfjärden). Under provtagningen uppgick vattendjupet därstädes till 2 m (provtagningslokal 521) respektive 1 m (provtagningslokal 522). Som exemplifieras av röntgenbilden nedan dominerade erosionen över sedimentationen vid dessa grunda provtagningslokaler.

Röntgenbild av sedimentpropp 522 från den grunda Svensksundsviken, belägen vid Bråvikens södra parti.

Vid denna provtagningsstation dominerade erosionen över sedimentationen, vilket medfört att konsoliderad, varvig lera hade exponerats. Recenta bioturbationsstrukturer karakteriserar numera den översta delen av dessa gamla avlagringar. Röntgenbildens svärtningskurva illustrerar även den torra volymviktens variation med tilltagande sedimentdjup.

Tillbaka.

Tillbaka till min första sida.