Fysikaliska processer i sjöar och i anlagda vattenreservoarer såsom vågerosion och återuppslamning av sediment, bildning av bottensökande slamströmmar, magasinering och avgivning av värme samt vattentemperaturens inverkan på täthetsskiktningen

Vattengrumling orsakad av vågerosion och av återuppslamning av bottensediment i Nam Ngum reservoaren (The Nam Ngum reservoir....) i Laos.

Nyligen avlagrade, finkorniga sediment är ringa kompakterade. Portalet är därför högt, vilket indikerar att de kan eroderas och återuppslammas av ganska svaga vågor och strömmar. S.k. sedimentfokusering som resultat av erosion, återuppslamning och vidaretransport av sediment från grundare till djupare områden är därför av stor betydelse för den rumsliga variationen i sedimenttillväxt i många sjöar och vattenreservoarer.

Sektion av en vattenreservoar visande den proximala delen av en bottensökande slamström. (Modifierad efter Knapp, 1943: Density currents: Their mixing characteristics and their effect on the turbulence structure of the associated flow. Proc. 2nd Hydr. Conf., Univ. of Iowa, Studies in Eng., Bull. 27.)

Den proximala delen av en bottensökande slamström illustreras ovan. Det grumliga vattenflödet lämnar ytan vid det s.k. dykstället och fortsätter som en underström i vattenreservoaren eller sjö- respektive havsbäckenet. På grund av skjuvspänningen mellan underströmmen och angränsande vattenskikt kommer en del bäckenvatten att dras ned med underströmmen, vilket medför en motriktad ström i de övre vattenskikten i bäckenet. Dykstället markeras därför ibland av flytande material eftersom ytvattnet från ömse håll strömmar mot detta parti och sedan dyker ned.

De täthetsströmmar, som har en högre halt av suspenderat material än angränsande vattenskikt kallas suspensionsströmmar. Dessa täthetsströmmar skiljer sig också från andra täthetsströmmar på grund av att tätheten inte är enhetlig utan ökar från suspensionsströmmens ytskikt mot dess botten. Enligt mätningar i sjön Laitaure kan en täthetsskillnad så låg som 0,0003 mellan det tillrinnande flodvattnet och sjövattnet ibland vara tillräcklig för utbildning av bottensökande suspensionsströmmar. Som framgår av figuren nedan, som visar hur skillnader i temperatur, i salthalt och i slamhalt påverkar täthetsskillnaden mellan angränsande vattenskikt, kan sålunda en skillnad i slamhalt på 500 g/m3, i salthalt på 400 g/m3 eller i temperatur på 1 - 2 grader vid höga vattentemperaturer vara tillräcklig för bildning av täthetsströmmar.

 

Effekten av skillnader i temperatur, i salthalt och i slamhalt på täthetsskillnaden mellan angränsande vattenskikt. Från Axelsson 1967 (Geogr. Ann. 49 A).

Vattnets täthet varierar med temperaturen, salthalten, slamhalten och med trycket. Samma skillnad i temperatur orsakar en större skillnad i vattnets täthet vid höga än vid låga temperaturer. Den skillnad i täthet som orsakas av en skillnad i temperatur på exempelvis 1 grad är ca 3 gånger större vid 25 grader än vid 10 grader. Är vattentemperaturen hög kan därför även små skillnader i temperatur mellan vattenskikten orsaka avsevärd dämpning av det turbulenta utbytet. Detta är en viktig orsak till den frekventa förekomsten av mer eller mindre grumliga täthetsströmmar i tropiska och subtropiska vattenreservoarer.

Vattentemperaturer i Skärsjön ( i mellersta Uppland) 18/1 - 9/5 1948. Från Axelsson 1957, Geographica 31 (Naturgeografiska uppsatser. Redigerade av Filip Hjulström och Valter Axelsson).

Vintern 1948 var bottenvattnets temperatur i Skärsjön högre än vattnets termiska täthetsmaximum, +4oC. Orsaken till den trots detta stabila täthetsskiktningen var, förutom en svag ökning av salthalten mot bottnen, främst den ökning av organiskt material i löst och kolloidal form , särskilt humuskolloider, som de djupare vattenskikten upptagit från bottensedimenten. Isläggningen skedde tidigt och isens maximala tjocklek uppgick till 50 cm. Under vårvintern kunde därför en stor mängd smältvatten bildas under isen. Smältvattnet var saltfattigt och därför lättare än det underliggande sjövattnet. Trots att smältvattnets temperatur kom att passera vattnets termiska täthetsmaximum förblev därför täthetsskiktningen stabil och vinterskiktningen övergick denna vår till sommarskiktning utan mellanliggande, fullständig cirkulation. Islossningen ägde rum den 14 april men vattenmassan började inte att cirkulera fullständigt förrän den 2 maj, då vädret var kallt och blåsigt.

Värmemagasinering och värmeavgivning i Skärsjön 4/11 1948 - 4/12 1949. Från Axelsson 1957, Geographica 31. (Också i Fizikogeograficheskiy Atlas Mira, 1965.)

Sker isläggningen tidigt är medeltemperaturen i tempererade sjöar i allmänhet relativt hög och uppvärmningen från bottnen blir stor, vilket särskilt har betydelse för temperaturkurvans utseende i grunda sjöar. Sker isläggningen däremot sent har vattenmassan och bottensedimenten troligen hunnit avkylas kraftigt och medeltemperaturen i sjön under vintern blir därför låg. Med isläggning menas här den definitiva isläggningen.

Tillbaka.

Tillbaka till min första sida.