Östersjöns sediment
Huvudparten av de sedimentproppar, som namnges i ramen till vänster och på kartan nedan, togs från och röntgades ombord på det finska forskningsfartyget R/V Aranda 1993 i samband med "the ICES/HELCOM baseline study of contaminants in Baltic sea sediments". Se vidare Axelsson, V., 1997: X-ray radiographic studies of sediment cores from the Baltic Sea. I Cato, I. & Klingberg, F. (eds.): Proceedings of the Fourth Marine Geological Conference: "The Baltic". Sveriges Geologiska Undersökning, Ser. Ca 86.
Provtagningslokaler i Östersjön (och i det forntida Yoldiahavet, propp 223) för de i ramen till vänster namngivna sedimentpropparna.
Bruttomängden sediment, som avlagras i Östersjön är hög i förhållande till nettomängden och uppskattas vara betydligt högre än inflödet av sediment från tillrinnande vattendrag plus den mängd, som bildas i och deponeras från det produktiva ytskiktet. Orsaken härtill är främst den pågående erosionen och omlagringen av äldre avlagringar inom Österrsjöbäckenet, vilket gynnas av landhöjningen.
De områden, där erosionen ofta dominerar över depositionen av sediment och där nyligen avlagrat, finkornigt, mer eller mindre organiskt material därför får en kort uppehållstid (s.k. erosionsbottnar) torde omfatta knappt 1/3 av bottenarealen i Östersjön under det att områden, där sedimentationen är positiv och kontinuerlig (s.k. sedimentationsbottnar), torde omfatta ca hälften av bottenarealen. I den återstående delen, dvs knappt 1/4 av bottenarealen, torde sedimentationen överväga men vara diskontinuerlig p.g.a. erosion. Se vidare Valter Axelssons och John O. Norrmans avsnitt i FRP (Fysisk Riksplanering) nr 4 1978 med titeln "Tillförsel och omlagring av sediment", som också innefattar en karta visande i stora drag och synnerligen schematiskt utbredningen av "erosions- transport- och depositionsbottnar" i Östersjön.
Diskordansytor, indikerande tidsluckor i lagerföljden p.g.a. erosion, karakteriserar dynamiskt energirika bottenmiljöer. Särskilt längs grunda och branta bäckenpartier kan omfattande erosion och omlagring av sediment äga rum i samband med kraftigare stormar och utbildning av bottensökande suspensionsströmmar. I grunda, tidvis dynamiskt energirika bäckenpartier kan den upprepade sedimentomlagringen medföra att de primära sedimentstrukturerna utplånas. I djupare bäckenpartier kan sedimentskikten blandas genom bioturbation, särskilt om sedimenttillväxten är långsam. Årsvarviga, nutida sediment, som återspeglar årstidsvariationer i sedimenttillväxt och i de avlagrade sedimentens sammansättning, påträffas därför främst i dynamiskt energifattiga bäckenpartier, där sedimenttillväxten är snabb eller där bottenvattnet permanent eller periodiskt är syrefritt. Så är fallet i vissa partier av Östersjön, särskilt i många havsvikars djupare partier.
Se även filen "Hårdhetsindex", som medelst ett stapeldiagram visar hårdhetsindex för de 34 sedimentproppar, som togs från och röntgades ombord på R/V Aranda 1993.
Tillbaka till min första sida.