Hej!
Jag tänkte berätta lite om mig själv och mina intressen. Jag har 29 årsringar på min lyra. Sedan 1991-08-24 är jag gift med min förtjusande fru Ninnin ( heter igentligen Kerstin ) och vi har tre barn. Evelina är störst, fyllde 5 år i februari. Julius är 2 och minstingen Adela är 8 månader.
Vi har sedan maj-97 haft fullt upp med att bygga vårt hus. Det hela började med att Ninnin och hennes 3 syskon fick ärva sina farföräldrars landställe på Ljusterö. Det var en liten charmig stuga, på en stor tomt på Arnövägen. Detta var redan 1988 och Ninnin som precis träffat mig var inte så intresserad av att vara där. 2 år senare började vi att åka ut på helgerna, vi trivdes mer och mer. Jonas , Ninnins äldre bror hade från början mer intresse för att han har ett stort fiske intresse och det är nära till havet. Vi började gemensamt att renovera stugan och tillbringa semestrarna där. Åren gick och vi fick vårt första barn, planerna på ett eget hus började växa fram. Vi insåg rätt snabbt att det skulle bli svårt, både ekonomiskt och tidsmässigt att ha ett landställe och eget hus. Vi funderade motvilligt på att sälja vår del i sommarstugan. Vi fick efter en tid en idé om att renovera och bygga ut stugan på Ljusterö och flytta dit. Det hela slutade med att vi köpte ut Ninnins syskon och satte planerna i verket.
I stället för att bygga till så beslöt vi oss för att riva stugan, men behålla öppna spisen och bygga nytt. Jag har en farbror i Linköping som heter Charles Johansson. Han är arkitekt och han åtog sig uppdraget att efter våra skisser rita ritningarna efter våra skisser. Eftersom jag själv är sninckare med egen byggfirma bestämde vi oss för att bygga i lösvirke ( pinne för pinne altså ). Huset skulle vara ett och ett halvtplan med högtak i kök och vardagsrum. 129 m2 i markplanet och ca: 70 på övervåningen. Vi har haft målsättningen att göra allt själva för att hålla nere kostnaderna. Schakt och sprängning var vi dock tvungna att sätta bort. Sprängaren Kurt Lindahl var otroligt skicklig, Han hade arbetat med sprängning hela livet och sov säkert med en gubbe under kudden! Vi blev tipsade om honom av Mats Wistedt, en annan skicklig lokalförmåga som schaktade för husgrund och vägen. Vi anlitade även honom för avloppsanläggningen efetersom han hade god hand med kommunens miljö och hälsoskyddsinspektörer. Vi själva tog över när vägen, ca 60m och grunden var färdigsprängd och schaktad. Bygg inte hus på grus, tyckte vi och började för hand att bära sprängsten så att vi fick berggrund under hela torpargrunden. Sedan började form och armeringsarbetet som följdes av gjutningen. Gjutningen var den i särklass fysiskt jobbigaste delen på hela husbygget. Vi skulle gjuta en horisontell klack som vi sedan skulle mura på med lecasten. Att ta ut en betongpumpbil skulle vara helt omöjligt för att den skulle inte kunna komma tillräckligt nära och om man skulle pumpa nere från arnövägen så hade man behövt den värsta sortens pumpbil som kallas mammutpump. Eftersom den säkert var upptagen vid öresunds-bro bygget och den säkert inte passade våran plånbok så blev det handblandning i tombola som gällde. Jag lyckades att lura ut en god vän ( Gösta Ahlroos ) att sköta blandningen. Det tog oss två heldagar att blanda och bära ut betongen med hinkar till grunden. Jag har efteråt räknat ut att jag bar mellan 6 och 8 ton i två hinkar i stekande sol och 27 grader i skuggan. Gissa om man var slut efteråt! Murningen med lecasten känndes som rena semestern. När grunden var klar fixerade vi golvreglarna och började att spika stomen till ytterväggarna liggande på golvreglarna. I samma veva kom min bror som då hade utlandstjänst i Indien för Ericsson hem på semester. Så han var till stor nytta när vi sedan reste upp och fixerade ytterväggarna. Takstolarna var redan levererade från fabrik och dom gick bra att med hjälp av några kompisar lyfta upp. Sedan var det dags för limbalkarna som sulle hålla upp taket 6 meter över mark. Eftersom semestertiden var i gång så var det svårt att få tag i rätt dimensjon. Jerry på Vaxholms bygg lyckades få tag i två stycken som var lite för grova, men det ansåg vi inte skulle vara någon utseendemässig skillnad, men däremot betydligt tyngre! Jag byggde en ställning med en horisontell lyftbalk 8 meter över mark som vi fäste ett lyftblock i. Jag lyckades skrapa i hop 5 personer, ( ingen nämnd ingen glömd ) som med gemensamma krafter bar balkarna och la dom på plats på golvreglarna. Balkarna var 6 merer långa, 12 cm breda och 59 cm höga, dom vägde ca 250 kg styck. Sedan var det bara att vinscha upp dom och lägga dom på de tidigate resta 6 m långa limträpelarna. När balkarna var på plats och fixerade såg det ut som om vi var i färd med att bygga ett kyrktorn! Hopspikning av de resterande 7 takstolarna gick snabbt. Jag spikade ihop dom uppe på balkarna, så det var bara att skjuta ut dom till sin rätta plats. Råsponten och undelagspappen gick sedan som en dans. Nåväl, nästan. Arbetshöjden var ju inte att leka med, ca 9 meter i nock! Sommarens första och enda regnskur föll i samma veva, men det var torrt snabbt så man kan nog inte klaga på vädret. Fortsättning följer......