Det var de åren i New York då disco-feber, platåskor, glänsande kostymer var populärt och man dansade till Bee Gees, medan ett spegel-klot snurrade över huvudet.

Under lite mer än ett år, mellan 1976 och 1977, vände discodunket till en våg av rädsla, på grund av en skjutgalen dåre som spred skräck på stadens gator om natten. Hans vapen var en 44 kalibrig revolver och i början kallade man honom "44-Kaliber Mördaren".

Skräckväldet började den 29 Juli, 1976, när två ung kvinnor blev skjutna i en pakerad bil i Bronx.

Ungt folk i bilar, ofta par, skulle forsätta vara mördarens val av offer. Vid ett tillfälle fick två unga kvinnor knäböja innan han sköt dom i huvudet. En annan kvinna sköt han när hon gick hem från skolan. Förgäves försökte hon skydda sitt ansikte med en bok, men inget hjälpte. Mördaren höjde sitt vapen och tystade henne genom att skjuta henne i huvudet. Innan hans våldsvåg var över, var sex unga New York-invånare döda och sju kännbart sårade.

Vid scenen av ett dubbel mord, fann polisen ett meddelande från mördaren. "Jag är 'Son av Sam'. Jag är en liten barnunge," skrev han. Det pekade på att mördaren ville vara känd under sitt nya bisarra öknamn.

Under månader, medan staden var gripen av panik, hade polisen inget huvudspår.

Tack vare en 35-dollars parkeringsbiljett, fick de slutligen ett spår. Det var den 31Juli 1977, då ett par sköts tillsammans vid Brooklyns strand och ett vittne såg en bil köra bort från parkeringen.

På biljetten stod uppgifter som polisen kunde mata in i sin dator. Polisen fick namn och adress på David Berkowitz, en postarbetare bosatt i Yonkers.

När polisen plockade upp Berkowitz, fann de en arsenal i bilens koffert.

'Son av Sam' hade planerat ett groteskt blodbad på ett discotek på Long Island.

Under förhör förklarade Berkowitz betydelsen av sitt bisarra smeknamn. "Sam" visade sig vara namnet på en gammal granne, Sam Carr, som i Berkowitz´s minne var en "ond ande", som sände bort hans älsklingsdjur, en svart Labrador retriever. Denna berättelsen lät helt tokig, men Berkowitz ansågs vara helt normal, inga psykiska fel hittades och han kunde ställas inför rätta. Han blev dömd till tre hundra års fängelse. Där genomgick han en religiös omvandling och blev fängelsepredikant som fick sprida sitt evangelium i de allmänna TV-kanalerna.