Vi gick upp tidigt, packade men lämnade väskorna och körde in till stan. Mycket trafik och 7-filiga enkelriktade gator gjorde färden in till en stressande upplevelse. Tur att solen sken från en klarblå himmel. Vi hittade en parkeringsplats och promenerade till Victoria Market, en indisk marknad. Där fanns massor med små butiker, roligast var kryddstånden med stora högar med kryddor med roliga namn. Undrar om man hat vågat äta en maträtt som varit kryddad med en curry med namnet "Atom Bomb"? Jag tyckte det var roligt, men Annika blev besviken så vi gick igen efter fem minuter! Tillbaks till bilen, trassla sig ut genom stan till stället vi bodde, plocka upp väskorna och sen iväg.
Vid det här laget verkade Annika så uppstressad och besviken så jag föreslog att vi skulle stanna till vid de botaniska trädgårdarna eftersom vi passerade förbi. En liten promenad till orkidéhuset gjorde susen! Mungiporna åkte uppåt igen.
Vi letade oss ut genom Durbans förorter till vägen som skulle leda oss till Valley of a Thousand Hills. Fantastisk utsikt över landskapet, kullar och dalar bort till horisonten. I PheZulu stannade vi och besökte en "Zuluby". En guide beskrev kökshyddan och sen hade ett antal zuluer en uppvisning där de berättade och dansade, allt med en fanstastisk bakgrund av det fascinerande landskapet. Vi fick se hur ett frieri gick till och hur medicinkvinnorna spådde i ben och blev ett med andarna. Jag trodde inte så mycket på de innan men det var en fantastisk upplevelse.
Nästa stopp blev Pietermaritzburg där vi besåg halva stan på jakt efter en restaurang. Till slut gav vi upp och käkade på den enda vi hittade, en hamburgerrestaurang. Sen letade vi upp en bank för att växla in lite resecheckar mot pengar. Det visade sig vara mycket mer komplicerat än vi trodde (och mycket krångligare än i Plettenberg Bay där det gick jättesmidigt). Den första banken vi gick in på kunde inte hjälpa oss utan hänvisade oss till ett annat kontor. Då testade vi en annan bank. Jovisst, gå bort runt hörnet, genom korridoren, upp två våningar i hiss. Där fick vi till slut hjälp. Och sedlar. Sextio stycken ungefär. Att 400 dollar kunde bli en 5 cm tjock sedelbunt i rand var ju en överraskning. De prackade på oss tjocka buntar av sedlar i små valörer. Annika blev jätteglad över alla sina nya "elefantpengar" (20-randsedeln har en elefant på framsidan).
Vi tog oss lätt till Happy Hill som låg i ett grönt kulligt landskap några mil norr om Pietermaritzburg. Vi kopplade av en timme vi poolen i solskenet, innan moln och skuggande träd jagade bort oss. Efter dusch och en stunds vila var det middag i matsalen. Det var trerätters och ganska gott. Vi drack en vit Nederburg till som var mycket god.
