Vi gick upp i vanlig tid och åt frukost på verandan tillsammans med två tyska par. Sedan packade vi ihop och begav oss. De sista tre milen fram till Harrys Camp i Mala Mala var grusväg med 40 som hastighetsgräns. Jag lyckades inte hålla ens det. Vi såg dock en massa impala och ett par vårtsvin på vägen så vi var nöjda i alla fall. Väl framme blev vi mottagna och fick vårt bagage buret till vårt rum och bilen parkerad.
Klockan tolv mötte vi vår ranger Rolf som förklarade att lunch är halv två och kvällsturen pågår från fyra till åtta. Vi passade på att ligga en dryg timme vid poolen trots att det inte var soligt men det var varmt ändå.
Vid lunchbuffén blev vi pressenterade för ett schweiziskt par som hade samma ranger som vi och följaktligen skulle sitta vid samma bord. Det tredje paret hade ännu inte anlänt.
Efter lunch gick vi och dränkte in oss i myggmedel, satte på oss längbyxor och packade en ryggsäck med kamera, en massa extrafilm, myggmedel och varma tröjor. Sedan väntade vi spänt på att klockan skulle bli fyra så att det var dags för vår första safari.
Klockan fyra drack vi lite te och sedan satte vi oss i vår jättestora Land Rover tillsammans med Rolf, vår tracker och det schweiziska paret och så bar det iväg. Ut i bushen! Dvs gräs med buskar och träd mer eller mindre tätt. Det fanns "vägar" kors och tvärs genom landskapet fast de var mestadels i stil med traktorspår, knappast något som en vanlig bil skulle klarat många meter på. Så plötsligt visslade trackern till, han hade fått syn på något! Vår ranger svängde av "vägen" och körde över gräs och buskar, till och med mindre träd, för att komma närmare. Konstigt nog blev inte djuren skrämda när Land Rovern kraschade fram genom vegetationen. Enligt vår ranger var de vana vid Land Rovrar, men om någon skulle resa sig upp eller kliva av så skulle de bli väldigt rädda.
Bland det första vi såg var ett huvud som stack upp ur gräset på en öppen äng. Vi körde fram tills vi var fem meter ifrån en gepard! Helt fantastiskt att sitta i en öppen bil på det avståndet och se hur gepardhonan vilade sig. Hennes orange ögon var helt otroliga. När hon reste sig och gick en liten bit såg vi att hon haltade rejält, tydligen hade hon skadat bakbenet. Vi lämnade henne oroligt undrande över om hon kunde jaga med en sådan skada. Impala såg vi massor, bla en ensam unge, inte långt från där vi träffade på geparden (rangerns kommentar: "Gepardens nästa middag"). Kudu, giraff, stenbock, duiker såg vi också på mycket nära håll även om de var mer medvetna om oss och försiktigare.
Så korsade vi en flod, rundade en buske och tvärnitade! Två meter ifrån oss låg tre lejonhanar och sov! De var "ynglingar" som hade gaddat ihop sig och jagade tillsammans enligt vår ranger. Att se dem så nära var otroligt! Men knappt hade vi kommit över den första chocken förrän det prasslade och knakade i buskarna. Något stort och grått stack fram ett ögonblick och vi såg en bit snabel! En elefanthjord kom gående i sakta mak, mumsande på gräs och buskar. Eftersom lejonen sov eller vilade och inte såg ut som om de tänkte röra sig på ett tag jagade vi efter elefanterna. Terrängen var riktigt svår men Land Rovern körde rakt över buskar som var tre meter höga. Vi satt och duckade för alla kvistar och grenar, som vår ranger inte lyckades undvika, eftersom vi fått veta att nästan alla buskar och träd hade stora vassa taggar. Elefanterna visade sig vara väldigt skygga och ville inte alls komma ut i öppnare terräng utan gick bort från oss hela tiden. Att vår ranger lyckades runda en elefanthjord på marsch i den terrängen framstod som oerhört skickligt. Till slut var vi i position och stannade motorn och satt och väntade. Långsamt kom elefanterna närmare. Kanske tre meter från oss stod en elefanthona och mumsade, vi såg en liten snabel som sträckte sig upp till samma buske, som hon sträckte sig ner till. Vi såg fler skymtar av elefanter men de rörde sig ner i en liten ravin så vi lämnade dem och körde tillbaka till lejonen.
När vi kom tillbaka började de precis vakna och det var en process som tog lång tid. Lejonen var precis som små katter, de gäspade, sträckte på sig, kivades lite, gick några steg och rullade ihop sig och slumrade igen. Till slut hade de samlat ihop kraft och började gå bortåt genom bushen. Vi följde efter, över stock och sten, ända tills de stannade på en grässlänt. Bortanför hördes rop och skratt och när vi kom uppför slänten så vi varför. Där låg Kirkmans Camp, en av de andra två i Mala Mala. Nu lägrade sig mörkret snabbt. Lejonen tog sig långsamt fram till poolen, med oss alldeles bakom. Där stannade de medan ett av dem gick fram och drack ur poolen. Här lämnade vi lejonen och körde iväg i mörkret.
Mörkerdelen bestod av att Land Rovern körde på "vägarna" med helljuset tänt medan trackern satt bakpå och sken med en strålkastare hit och dit. Det var helt otroligt vad de lyckades få syn på i mörkret! Vissa djur hade ögon som sken i mörkret när de reflekterade ljuset från strålkastaren speciellt impalorna. Vi hittade en giraff, några flodhästar, som kommit upp för att äta (de var skygga) och sedan hittade vi fyra vita noshörningar glatt mumsandes gräs i mörkret. Dessa kom vi väldigt nära (bara ett par meter ifrån) och vi studerade dem en lång stund.
Sedan kände vi en stark lukt när vi körde i mörkret. Lukten kom från en brunstig elefanthane som vi efter visst besvär lokaliserade i mörkret. Den var också väldigt skygg men till slut lyckades vi komma väldigt nära utan att den gick sin väg. Det var en stor hane, oerhört imponerande. Annika var i sjunde himlen, tänk om jag kunde ge upphov till en sådan belåtenhet hos henne! På vägen tillbaka till campen såg vi en bushbaby hoppandes som en liten känguru över vägen och en liten grön kameleont i ett grönt träd. Vi såg även en schakal och en scrubb hare. Sedan var fyra timmars gameride slut!
Vi hade tre kvart på oss att göra oss i ordning för middagen så det blev snabb dusch, nytt myggmedel, varma kläder och så iväg. Vi tog varsin öl i baren och blev presenterade för det tredje paret som nu hunnit komma. De var från England och trevliga (till skillnad från det schweiziska som var ganska konstiga). Middagen var trevlig och efter en lång dag, en öl och en halv flaska vin var somnade vi ovaggade halv tolv.
