Vaknade 05:25 av min väckarklocka eftersom Rolf sagt att han skulle ringa 05:30. Vi gjorde oss snabbt i ordning, packade en massa regnkläder (eftersom det regnade ganska kraftigt), sprutade oss med myggmedel och gick bort till huvudbyggnaden. Där drack jag en kopp te och åt en banan medan Henrik drack ett glas juice och sedan bar det iväg ut i bushen igen. Vi lyckades få sitta längst fram även den här gången så att vi skulle se bäst. Vi fick regnbyxor och regnjacka så att alla var likadant klädda.
Djuren tyckte visst också att det var ett hiskeligt väder för de verkade ha gått hem för vi såg inte så mycket. Vi lyckades dock få se fyra vita noshörningar som vältrade sig i en gyttjepöl och hjälpte varandra att bli riktigt inkletade, en bit lejonpäls som stack upp uppe på en klippa, två elefanthanar, en hjord bufflar (som tyvärr var precis utanför Mala Mala så vi kunde inte köra fram till dem) och ett antal olika antiloper. Den sista 1,5 h frös jag så att jag skakade eftersom både jackan och byxorna läckte.
Väl hemma bytte jag raskt till torra kläder (hängde upp de våta) och så var det dags för frukost. Åh vad bra den smakade efter att ha varit vaken nästan fyra timmar! Efter frukosten bytte jag tillbaka till de nu nästan torra kläderna och satte på mig mina egna regnkläder och så gav vi, Rolf och trackern, oss av i Land Rovern för en bushwalk. På vägen ut fick vi syn på några zebror som vi iakttog en lång stund. Vi såg även vervet monkeys innan vi hörde zebrornas varningsrop och begav oss av ut över buskar och träd i hopp om att få se någon stor katt. Det gjorde vi dock inte men vi fick se fler zebror och waterbuck. Sedan körde vi ner till vägen igen och en bit längre bort klev Henrik, Rolf och jag ur Land Rovern och promenerade vägen fram. Rolf visade blommor, träd och fåglar medan han förklarade. Mycket trevligt och intressant. Jag tog ett kort på en vild hibiskus som jag ska ge till Lajla.
Vid tolv var vi hemma igen och eftersom vädret fortfarande inte var något vidare tog vi ett bad i badkaret med utsikt över floden där trevligt nog en bushbuck valde att beta. Efter lunchen sov Henrik en stund medan jag satt och läste och sedan var det dags att göra sig i ordning för nästa tur ut i bushen. Som tur var hade det nu slutat regna så vi nöjde oss med att packa regnkläder. Jag kände mig lite åpen när jag för tredje gången såg till att vi fick platserna längst fram men tänkte att de andra får väl se till att bli snabbare.
När vi som vanligt korsade floden fick vår ranger syn på några färska spår. Leopardhanne, stor. Vi tillbringade en lång stund med att sakta köra runt området den kunde tänkas vara i, men utan resultat. Två elefanttjurar blev i stället vår första bekantskap. Ett par giraffer stötte vi också på innan Rolf fick höra något över radion som gjorde att vi satte högsta fart genom bushen. Högsta fart var väl 35-40 km/h men det kändes som närmare 100.
Men medan vi fortfarande var på väg mot vårt okända mål visslade trackern till igen. Tre noshörningar kom lufsande över en äng. Vi stannade till bredvid dem men de var helt ointresserade av oss och fortsatte i rask takt. Då såg vi en vattenpöl som tydligen var deras mål. Vi parkerade vid den och fick ett härligt skådespel av deras ritualer. Det var en hane, en hona och en unge på tre år. Plötsligt började ungen som väl vägde ett par ton pipa ynkligt som en liten kattunge. Den lade sig under honan och började dia! Vi tittade fascinerat på dem en lång stund.
Sen fortsatte vi till det som Rolf fått höra om på radion. Det var gepardhonan från dagen innan, men bredvid henne låg middagen, en liten impalaunge som hon hade tagit. Möjligen var det samma som kvällen innan också. Våra farhågor om hennes förmåga att jaga trots haltandet var alltså ogrundade. Efter detta tog vi oss ner till floden där vi fann (minst) fyra flodhästar plaskandes runt, en hane, en hona och två små. De höll tydligen på att vakna. Hannen var roligast, vilka otroliga gäspningar! Och allt med en fantastisk solnedgång i bakgrunden. Medan himlen fortfarande skimrade av färger letade vi upp en trevlig glänta och festade till det med öl, drinkar, chips och jordnötter. Oerhört trevligt, men vi fick stränga förmaningar om att inte gå för långt från Land Rovern. Som om någon av oss skulle ha vågat det!
När mörkret lagt sig så satte vi fart över stock och sten. Genom bushen såg vi ljusen från två andra Land Rovers. Plöstligt insåg vi att de spelade med sina strålkastare över något. En leopard på väg genom skogen! Den gick rakt fram som om den ägde allt runtomkring, totalt ignorerande våra Land Rovers och ljusen. Fantastiskt att se en leopard på jakt på natten, den var oerhört vacker och samtidigt dödligt farlig. Den gick raskt genom terrängen medans våra bilar hade svårt att ta sig fram och fick backa och prova nya vägar när snåren visade sig ogenomträngliga. Så plötsligt stannade leoparden till och ändrade riktning, samtidigt som alla ljus och strålkastare släcktes. Enligt vår ranger hade den gjort ett språng efter en antilop men misslyckats med att ta den! Oerhört spännande! Vi följde leoparden en bit till innan vi tappade bort den i mörkret. Vid det laget var alla så uppe i varv att det inte gjorde så mycket att vi inte såg så mycket mer spännande den kvällen. Rolf berättade senare att det var samma leopard som vi sett spår av, och som en annan bil senare hittade och följde nästan en timme.
Väl hemma bytte vi snabbt om till finare men varma kläder eftersom middagen skulle bli utomhus nu när vädret var fint. Vi började på vår flaska vin i baren och sedan blev vi visade vägen till en innergård där en stor brasa lyste i mitten. Ett bord var dukat i halvcirkel och buffén stod på den sista sidan. Efter en trevlig middag med mycket prat gick vi och lade oss. Klockan var närmare tolv när vi stöp i säng.
