Upp igen 05:25, solen strålade, jippi! Te och banan och så iväg på vår sista tur ut i bushen. Vi åkte åt ett helt nytt håll. Vi såg en schakal som låg och solade sig ute på en landningsbana. Ganska snart fick Rolf upp spår av en stor lejonhanne. Vi följde efter. Plötsligt var spåren borta! Rolf och trackern blev så frustrerade att de klev ur Land Rovern för att spåra till fots. Till slut fick de upp spåret igen, efter att Rolf muttrat något om lejon som kunde flyga. Det bar av igen rakt ut i bushen. Vi fick syn på en sekreterarfågel och ett vårtsvin men fick inte titta särskilt länge på någondera för vi var ju på lejonjakt. Vi fortsatte genom bushen och fick syn på en elefanthanne. Den var mycket osäker på oss och när vi stod mitt i bushen och inte kunde röra oss med någon störe hastighet varken framåt eller bakåt började den plötsligt gå snabbt emot oss hotfullt svängande på öronen och brölandes. Vi kände oss mycket små och ett ögonblick när den bara var några meter ifrån oss kände vi oss riktigt rädda. Då rusade Rolf motorn så att den röt och elefanten backade iväg. Vi kunde börja andas igen.
Vi hade tappat lejonspåret och fortsatte en väg fram när jag fick syn på ännu en elefant. Vi svängde av och det visade sig vara två elefanthanar. Vi stannade bara ett par meter från den största av dem och satt en lång stund och iakttog hur han åt, tvättade sig med jord, försökte knuffa omkull ett stort träd och kliade sig på bröstet med sin penis! Oerhört intressant och de här elefanterna brydde sig inte alls om oss även om det syntes att de var oerhört medvetna om oss. Till slut gav vi oss av hemåt (vi hade kommit långt under vår lejonjakt). efter en stund fick trackern syn på en struts och vi körde närmare för att se. Det visade sig vara en hane, en hona och nio ungar som vi fascinerat iakttog en bra stund, strutsar var tydligen ovanliga i området, lejonen gillade att äta dem. Vi såg ytterligare ett antal olika fåglar och strax innan vi var hemma fick vi syn på en honungsgrävling (mycket ovanlig), den var dock mycket snabb och försvann snart i bushen.
På turen såg vi dessutom zebror och giraffer på långt håll, dwarf mongoose (som såg ut som råttor och myllrade runt på en trädstam) och en del antiloper. Precis innan vi kom hem såg vi även babianer. Tillbaka i campen åt vi frukost, sa adjö till de andra i gruppen och gick och duschade och packade. Vi hann precis bli färdiga till kvart i elva då de knackade på för att hämta vårt bagage. Vi fick intyg på att vi sett "the big five" och sade adjö till Rolf. Sällan har två dygn varit så intensiva. Vi undrade varför vi bara beställt två nätter medn det är klart, varje natt kostade ungefär lika mycket som vi betalar i hyra per månad hemma!
Vi körde långsamt ut ur reservatet och på vägen såg vi babianer, antiloper, en noshörning och Henrik såg en giraff. Vi körde tillbaka till Hazyview och bestämde oss för att göra lite sightseeing på väg till Sabie eftersom det var tidigt på dagen. Vi körde till Pilgrims Rest, som inte var speciellt spännande. Vi åt usla hamburgare och gick en sväng och tittade på de gamla husen innan vi gav oss av gen. På vägen stannade vi till och tittade på Mac Mac falls som var fina.
Vi hittade utan problem vårt B&B ställe i Sabie och så fort vi fått in bagaget stupade vi i säng och sov två timmar helt utmattade av alla intryck och lite sömn. Efter sömnen gick vi ner för att kolla menyer och blev sittandes pratande ett par timmar med vårt trevliga värdpar. Eftersom vi inte var speciellt hungriga nöjde vi oss med att promenera in till samhället och äta lite rökt lax innan vi gick hem igen. När vi kom hem hade vårt söta värdpar ställt en liten flaska bubbel, två glas och en underbart doftande gardenia på vårt rum eftersom vi sagt att vi var på smekmånad. Vi var inte värst sugna på mer vin men när de varit så snälla så kunde vi ju inte verka otacksamma så vi drack upp innan vi stupade i säng.
Jag tyckte att det var både trevligt och gott med en pratstund över lite bubbel. Annika var nog ganska trött!
