Jesse är en pojke på fem år. Han och hans syster Janita som är sju år bor med sin mamma som heter Kati. Jesse går på dagis och Janita, hon har börjat i första klass. Det värsta Jesse vet är att borsta tänderna och byta kläder. Då bråkar han med sin mamma så ni kan aldrig tänka er hur han bråkar.

En kväll när Jesse till slut borstat tänderna och fått på sig sin pyjamas och äntligen lagt sig i sin säng och somnat så drömde han något konstigt. Det var samtidigt också mycket spännande, så nu skall ni få höra om vad han drömde.

Det var en varm, solig och härlig sommardag, han var på dagis och lekte med de andra barnen. De höll på med att sparka boll och rätt som det var så råkade Jesse sparka bollen rakt in i den lilla dungen med buskar och små träd som fanns där. Ivrigt skyndade han sig dit för att hämta bollen. Han hittade den på en gång, men när han böjde sig ned för att ta upp den så hörde han någon säga:

- Vem är du ?

Jesse såg sig om men såg ingen. Konstigt tänkte han, det lät precis som det var någon som sa någonting. Precis när han vände sig om så hörde han igen:

- Vem är du ?

Nu såg han vem det var som pratade med honom. Ett litet kolsvart troll med lång svans och stora öron. Jesse blev inte rädd, för han hade gått i trollskola i Tomteland och visste att troll var snälla. Så han gick fram till trollet och sa:

- Jag heter Jesse, men vem är du, och vart kommer du ifrån. Här finns det väl ingen riktig trollskog ?

- Jag heter Lotis och jag har gått vilse. Kan du hjälpa mig hem Jesse ? De andra trollen är nog oroliga för att det hänt mig något.

- Men, hur kom du hit, undrade Jesse.

- Jag gick vilse i går och när det blev natt så lade jag mig här i buskarna för att sova.

- Ja hade du haft en karta så hade jag säkert kunnat hjälpa dig hem Lotis.

- Kan du läsa kartor? frågade Lotis förvånat. Det kan inte jag.

Jesse skrattade och sa att det kunde han minsann. Kartor hade han alltid gillat. Så han frågade Lotis om han kanske hade en karta ?

- Det har jag, titta här skrattade Lotis och gav Jesse en gammal karta som var ganska sliten. Men inte mer sliten än att Jesse kunde förstå den. Han lade pannan i veck och funderade. Det verkade som att trollens skog låg uppe på det höga berget, på andra sidan stora vägen. Egentligen fick han inte lämna dagis utan vidare och absolut inte gå över den stora vägen och upp till skogen, men han måste hjälpa Lotis hem till de andra trollen.

- Det är långt att gå sa Jesse, men skyndar vi oss så hinner jag tillbaks till dagis innan mamma kommer för att hämta mig.

- Tack snälla Jesse, du är en riktig kompis, sa Lotis och gav honom en stor kram.

Så tittade Jesse på kartan en gång till för att vara säker, sedan gick de, Jesse först med kartan i ena handen och alldeles bakom honom gick Lotis. När de kom fram till vägen sa Jesse åt Lotis att hålla honom i handen när de gick över vägen. Lotis kramade hans hand hårt, hårt. Jesse tittade först till vänster, ingen bil. Sedan till höger och där fanns heller ingen bil. En titt till åt vänster för att vara säker och så sprang de över vägen. På andra sidan av vägen blev det genast mycket brant. Det var stenigt och fullt med kullfallna träd. De klättrade försiktigt upp, ibland halkade de och trillade omkull. Men både Jesse och Lotis tyckte att det var kul, så de fortsatte skrattande. Men det blev jobbigare ju längre de klättrade. De måste klättra och krypa långt, långt innan de var uppe. Men till sist så var de uppe på berget. Då var de så trötta och svettiga att de måste sätta sig på en sten för att vila.

- Oj vad jobbigt det var, men vi måste ju gå här för att komma till Trollskogen, pustade Jesse.

- Sa du Trollskogen, hördes en röst inifrån en buske. Jesse och Lotis såg förvånat på varandra. De hade båda två hört rösten.

- Kom fram, pep Lotis förskräckt och ut ur busken kom en liten gråtomte !

- Vem i all sin dar är du ? undrade Jesse förvånat.

- Jag är en gråtomte och jag heter Blutt. Sa du något om Trollskogen ?

- Jag skall hjälpa min nya vän, trollet Lotis hem till Trollskogen, för han har gått vilse. Jesse heter jag förresten.

- Jag har också gått vilse och jag skulle bli jätteglad om jag fick följa med er.

- Visst får du det, eller hur Lotis.

- Självklart att han får, det är bara roligt att få träffa någon som kommer hemifrån Trollskogen.

- Det är bäst vi går nu, annars hinner jag inte hem innan min mamma skall hämta mig på dagis, sa Jesse och började att titta på kartan igen.

- Vad är ett dagis för något ? undrade Blutt nyfiket.

- Vet du inte det ? undrade Jesse förvånat.

- Nej.

- Inte jag heller, sa Lotis.

Jesse berättade då att dagis var ett ställe där barnen kunde få vara på dagarna när deras mammor och pappor jobbade eller som Jesses mamma, gick i skolan. Det var många barn på dagis så de kunde leka och ha roligt hela dagarna. Blutt och Lotis tyckte att det lät lite konstigt, men det måste vara roligt att få leka med kompisar hela dagarna.

Så fortsatte de att gå mot trollskogen. Träden blev större och mörkare. Jesse tyckte det var kusligt, men Lotis och Blutt sa att det fanns inget att vara rädd för. Till slut så ropade Lotis:

- Titta en trollgran, nu är vi framme vid en av ingångarna till trollskogen.

- Ingång, sa Jesse förvånat. Är det inte bara att gå in i Trollskogen ?

Lotis och Blutt fnissade roat åt honom. Bara att gå in i Trollskogen. Då kunde ju vem som helst komma dit. Så de förklarade för Jesse att man måste krama om en trollgran och säga

" Trollgran, släpp mej in", då kom man in i Trollskogen där allt var roligt och spännande. Jesse tyckte att det lät konstigt men frågade om han fick följa med in, bara en liten stund. Snart skulle hans mamma hämta honom på dagis och han måste skynda sig tillbaka.

- Ingen fara Jesse, du drömmer bara det här, sa Lotis och gav honom en grön fin liten sten. Om du lägger den här stenen under din kudde innan du somnar, då kommer du att drömma att du är här i Trollskogen med oss.

Jesse skulle just till att fråga Lotis hur det kunde gå till då han hörde någon ropa:

- Jesse, vakna, det är jobbardag i dag. Han slog upp sina ögon och där stod mamma !

- Men mamma, vad gör du här i Trollskogen sa han sömnigt.

- Trollskogen, skrattade hans mamma, nu har du allt drömt en riktigt tokig dröm !

Jesse funderade. Hade han drömt om Lotis, Blutt och Trollskogen. Det kändes som det hänt på riktigt. Då märkte han att han i sin ena hand hade något. Utan att hans mamma såg det, tittade han i handen. Där låg en slät grön liten sten. En sån som Lotis gett honom ! När det blir kväll och jag skall sova, då skall jag lägga stenen under kudden så får jag se, tänkte han och skrattade högt.

- Är du så glad att du skrattar i dag, log hans mamma.

- Jaa mamma och i kväll skall jag lägga mej tidigt. Inte bråka med tandborstningen heller, log han och klev upp.