Den här dagen längtade Jesse till att det skulle bli kväll så att han äntligen skulle få gå och lägga sig. Han var inte trött, men han tänkte lägga den gröna stenen under kudden för att se om han skulle drömma om Lotis och de andra i Trollskogen. Hoppas att det fungerar, tänkte han medan han lekte på dagis. Så kom då mamma och hämtade honom. Janita var också med.

- Nu skyndar vi oss hem och äter, sa Jesse bestämt.

- Är du jättehungrig ? undrade Janita.

- Jag är hungrig som ett troll sa han med ett finurligt leende på läpparna. Det är bäst att äta mycket mat om jag skall orka leka i Trollskogen hela natten, tänkte han när de gick uppför trappan till lägenheten. Så satte han på tv:n och tittade på tecknade filmer. Lite trött var han, för han stod på huvudet i soffan och tittade. Janita tyckte att han bar sig larvigt åt, men det brydde han sig inte om. Snart så kände han doften av nystekta köttbullar. Hans älsklingsmat. Ivrigt skyndade han ut i köket för att titta. Mjölkstuvade makaroner med köttbullar och sås, vad gott !

Han ropade på Janita och tillsammans dukade de bordet. Snart så satt de alla tre och mumsade. Mellan tuggorna frågade han om det var läggdags snart. Mamma var lite orolig för att han höll på att bli sjuk, så efter maten tog hon febern på honom. Men han var feberfri. Janita trodde att han tänkte kliva upp mitt i natten och göra något bus. Men Jesse sa inget. Trollskogen var hans hemlighet.

Så var det äntligen läggdags. Både mamma och Janita gapade av förvåning när han stod helt stilla när mamma borstade hans tänder. Sedan han tagit på sig pyjamasen så sa han god natt och gick och lade sig. Ensam ! Mamma och Janita kunde inte förstå vad som tagit åt honom. När mamma efter en stund smög sig in i hans rum så sov han så gott. Tyst gick hon ur rummet och stängde till dörren så att det bara blev en liten glipa öppen.

Jesse hade lagt stenen under kudden och krupit ned under täcket. Efter några stora gäspar så somnade han. På en gång så drömde han att han stod vid en trollgran. Han kramade granen och sa:

" - Trollgran, släpp mej in "!

Det susade till och så var han inne i Trollskogen. Lotis kom springande mot honom och ropade:

- Jesse, vad kul att du ville komma, nu skall jag visa dig runt lite här i Trollskogen. Den är så stor så vi tar en del i taget. Vi börjar med att hälsa på Lille Victor och Busen Bison. De är två traktorer som bor borta i den gamla ladan vid sjön.

- Traktorer, finns det traktorer i Trollskogen ! utbrast Jesse förvånat.

Ja sa Lotis, det finns faktiskt flera olika sorter. Skogstraktorer och allt möjligt. Men bara två vanliga traktorer. Lille Victor är liten och jättesnäll. Busen Bison är mycket större och försöker att vara tuff och kaxig hela tiden, men han är också jättesnäll, fast han är så lättretad, han kan bli jättearg ibland. Men det går över på en gång och sedan skrattar han och berättar sagor. Vill du träffa dem ?

Det ville Jesse, så Lotis och han gick mot den gamla ladan vid sjön. På ängarna gick det älgar och elefanter och betade gräs. Konstigt tänkte Jesse, men det är ju förstås en trolläng och där kan ju allt hända. Plötsligt mötte de ett stort troll som hade ett lejon i ett band, precis som en hund. Nu blev Jesse rädd ! Men Lotis hälsade på stortrollet som hette Johan Träspånull och sedan tittade han storögt på lejonet.

- Det här lejonet heter Mjau. Klappa honom, sa Lotis.

Jesse klappade försiktigt lejonet över nosen och det slickade honom i ansiktet och sa:

- Välkommen till Trollskogen, här finns det mycket att se. Hoppas att du vill komma hit varje natt då du sover.

Jesse frågade Lotis om det var fler barn som brukade komma hit och leka när de sov. Men det var det inte, Jesse var den första människan som de litade på så mycket att de vågade låta honom komma hit.

- Men Janita då ? Hon vill säkert också komma hit, bad Jesse.

- Vi får väl se, kanske hon redan har ett drömland som hon brukar vara i på nätterna, svarade Lotis .

De två vännerna fortsatte att gå längs vägen som gick till ladan där Lille Victor och Busen Bison bodde. Jesse tyckte allt att det var lite otäckt, att hälsa på någon som hette Busen Bison, tänk om han blev arg och körde över honom. Men Lotis hade ju lovat att de var snälla båda två. Så kom de till ladan, de stannade en bit ifrån den och Lotis ropade:

- Munktellare och vevstakar, är ni hemma !

Genast hörde de hur två traktorer startade inne i ladan, det small och brakade och så öppnades portarna på vid gavel. Ut ur ladan kom först en liten grön traktor som lät som en gammal fiskebåt. " Putt- putt- putt" , lät det när den körde ut ur ladan. Den såg snäll ut, så det måste vara Lille Victor och Jesse skulle just hälsa på den när han hörde någon ropa från ladan med en hes spöklik röst:

- Vem är det som vågar väcka den traktor som sover !

- Bry dej inte om Busen Bison, han skojar bara, säg att det är ny lekkamrat, viskade Lotis i Jesses öra.

Jesse svalde och ropade:

- Det är bara jag, Jesse, din nya lekkamrat !

- En ny kompis, hurra, ropade Busen Bison och kom ur ladan så fort så att han körde rakt på en stor tall. Kottarna föll som ett regn över hans motorhuv.

- Förlåt herr tall, men jag blev så glad när det kom en ny kompis hit, skrattade Busen Bison och såg med sitt ena öga på Jesse.

- Så det är så här människor ser ut, vad bleka ni måste vara. Har ni aldrig funderat på att måla er gröna, som Lille Victor och mej. Jag kan måla dig om du vill. Busen Bison blev avbruten av Lille Victor som sa att Jesse skulle inte alls måla sig grön, han var fin som han var.

- Äsch, jag bara skojade ju, vill du höra en saga ?

- Busen Bison, låt Jesse lära känna oss innan du drar i väg honom på dina äventyr, förmanade Lille Victor.

- Okey, sa Busen Bison. Vad gör ni människor hela dagarna, jagar ni styggtroll eller dricker ni saft hela tiden ?

- Min mamma och min syster Janita går i skola, men jag är bara fem år, så jag går på dagis, sa Jesse och kände sig nästan som en barnrumpa.

- Fem år, det är ju precis vad jag är, skrattade Busen Bison och körde runt, runt, så att dammet yrde runt hans däck.

Jesse tittade på honom och tänkte att en så stor traktor måste vara mer än fem år. Förresten så såg han så gammal och skruttig ut så han måste nog vara etthundra år. Minst. Så han frågade om han verkligen bara var fem år. Det var han, för när han var fem år så hamnade han och Lille Victor här i Trollskogen och här står tiden stilla, ingen blir äldre, fast de brukar ha födelsedagskalas ändå, för det är så roligt.

- Nu kan jag väl få berätta en riktigt spännande saga Jesse, jag kan hur många som helst, snälla du, bad Busen Bison.

- Ja det låter kul, bara den inte är för lång, för snart så vaknar nog jag.

Busen Bison lovade att sagan inte var för lång. Så här berättade han.

" - En gång när Lille Victor och jag skull åka till Sagosjön för att bada så träffade vi två småtroll som plockat bär men tappat bort sina hinkar med alla bär. Vi stannade för att hjälpa dem att leta efter hinkarna. Efter en stund började det att regna något förskräckligt. Vi hittade en tom lada som vi tog skydd i. Regnet bara fortsatte att ösa ner och snart blev det översvämning. Som tur var stod ladan på en liten kulle så vattnet kom inte in. Plötsligt hörde vi hur något brakade och knakade en bit in i skogen. Vi spanade mot det håll ljudet kom ifrån och vi såg hur något som var stort som ett hus kom flytande med regnvattnet. Småtrollen blev rädda och gömde sig i Lille Victors verktygslåda. Jag körde ut ur ladan för att närmare kunna studera vad det var som kom.

Gissa om jag blev förvånad när jag såg att det var Bergakungens stora tron som kom flytande genom buskarna. Själva Bergakungen satt i tronen och var alldeles dyblöt av allt regnande. När han fick syn på mej så ropade han med sin dånande stämma:

- Busen Bison, ta tag i det här repet och dra in mej mot land, annars flyter jag ut till havs !

Han kastade ut ett rep som var flätat av äkta guldtrådar. Snabbt kopplade jag repet till min dragkrok och började att dra in tronen mot kullen. Men hur jag än drog så klarade jag inte av att dra in Bergakungen. Men då kom Lille Victor och hjälpte till att dra, och se, då fick vi stopp på Bergakungen och hans tron. Vi knöt fast guldrepet i en stor björk som växte precis där. Bergakungen blev så glad för att vi fått stopp på hans ofrivilliga utflykt. Vi undrade hur han skulle få med sig tronen hem till Bergasalen.

- Den får stentrollen bära tillbaka i natt, de behöver inte hålla på med sina stenar jämt, svarade Bergakungen och frågade vad vi ville ha som belöning för att vi hjälpt honom.

Då kom Lille Victor på att det skulle vara väldigt bra om Bergakungen kunde hjälpa småtrollen i verktygslådan att få tillbaka sina hinkar med bär.

- Det får stentrollen också ordna, säg till era vänner att de kan hämta hinkarna här i morgon bitti, lovade Bergakungen och gick med sjumilakliv tillbaka till sitt berg och Bergasalen.

Nästa morgon när småtrollen kom till ladan så stod deras bärhinkar där, avslutade Busen Bison sin saga.

Just när Jesse frågade vilka stentrollen var så hörde han hur hans mamma ropade att han skulle vakna.

- Det får du veta nästa gång du kommer hit, ropade Lille Victor och Busen Bison efter Jesse när han försvann från sina drömmars sagoland.

SLUT