Dagen efter äventyret med Lotis och Stentrollen hade Jesse så roligt med sina kompisar på Junibacken att han inte ens tänkte på att han till natten skulle få veta vilka Trädtomtarna och Stenbitarna var.

Det var först när han satt hemma i soffan och tittade på ett matlagningsprogram på tv som han kom ihåg det. Snabbt gick han ut till köket och frågade mamma om det var läggdags snart. Men mamma sa att de skulle äta först och sedan skulle Magne komma och leka med honom och Janita en stund innan det var läggdags.

Bra tänkte Jesse, då skall jag fråga Magne lite grand om han har hört talas om Trollskogen och att man kan få komma dit när man sover. Egentligen så hade han inte tänkt berätta för någon om Trollskogen, Lotis, Lille Victor och allt som fanns där. Men Lotis hade sagt att det fick han göra. Alla skulle ju ändå säga att han drömt allting, och det var ju sant. Men ändå. Magne har ju barnasinnet kvar och så har han ju sån fantasi, tänkte Jesse. Han har kanske också varit i Trollskogen när han var liten. Flinande gick han och satte sig i soffan igen.

- Vad flinar du åt ? frågade Janita.

- Jag ?

- Ja du ?

- Det vet jag inte, sa Jesse och började att skratta så att han fick hicka.

- Rätt åt dej att du skrattar så att du får hicka, mumlade Janita och kikade i sin hemliga anteckningsbok.( Den om skolspionerna.)

- Var glad att jag " hick" kan hicka, annars kanske hela din " hick " stensamling blir till " hick " en massa berg, hickade Jesse fram.

- Bläää, mumlade Janita och gick in i sitt rum. Hon hade annat att göra än att höra på sin lillebrors fantasisagor.

Till slut så åt de kvällsmaten och lugnet lägrade sig. Tills Magne kom. Då blev de två syskonen som förbytta. Båda två började att riva och slita i honom och ville leka alla sorters lekar, spela alla spel och läsa alla böcker samtidigt.

- Först storlego, sen lillego, sa Jesse buttert.

- Åhhh, vad ni är tråkiga, suckade Janita och gick in på sitt rum för att ringa till en kompis.

- När du var liten, var du då i Trollskogen ibland när du sov? undrade Jesse.

Magne tittade förvånat på honom och sa:

- Jaa, när du säger det så minns jag nu lite av några drömmar jag hade när jag var i din ålder. Trollskogen, Stentroll och så fanns det Trädtomtar om jag inte missminner mig helt.

Jesse bara satt där på golvet och stirrade på Magne. Han hade verkligen varit i Trollskogen när han var liten !

- Träffade du Lotis också ?

- Lotis, nja, jag minns inte riktigt, det är ju så länge sedan. Men jag har för mej att jag måste krama ett Trollträd och säga en ramsa för att komma in dit, svarade Magne en aning förvånat.

Drömde Jesse om Trollandet. Precis som jag gjort, funderade Magne och började att bygga en fälla för legokrokodiler. Tiden gick fort och så var det dags för barnen att lägga sig och Magne åkte hem till sitt. Jesse somnade på en gång hans huvud nuddade kudden. Så trött var han. Men den gröna stenen hade han lagt under sin kudde. Det svischade till och så stod han åter vid Trollgranen och sa sin ramsa:

- Trollgran, släpp mig in !

Det svischade till än en gång och så stod han på vägen som gick över ängen. I dag var det andra djur som han fick se. Nämligen en krokodil, en dinosaurie, två kor och inte mindre än sju stycken gorillor. Jesse måste skratta när han såg på dem. Vilken blandning av djur ! Det här skulle Janita ha sett. Mamma med. För att inte tala om Magne, han som själv var här när han var liten. Men kan undra var Lotis och de andra är, grubblade Jesse där han stod. Som på beställning så hörde han ljudet från traktorer som närmade sig. Det var Lille Victor och Busen Bison som kom. Jesse ställde sig på vägkanten och vinkade åt de båda. Lille Victor tutade till och bromsade när han såg Jesse. Busen Bison som bara hade ett öga höll på att köra på Lille Victor när han stannade.

- Vad i alla glödheta topplock gör du din attans leksakstraktor, tänker du ställa till en trafikolycka ? fräste Busen Bison förgrymmat när han fått i sista sekunden fått stopp.

- Tyst med dig, ser du inte att Jesse står där vid vägkanten.

- Goddag på er, sa Jesse artigt och bockade på huvudet.

- Nä men tjänare pysen, kul att ses i gen, vill du höra en ny saga kanske ? skockade Busen Bison glatt och blinkade med sin enda strålkastare. Han älskade ju att berätta sagor som ni minns.

- Senare kanske, först så vill jag höra om Trädtomtarna och Stenbitarna, vet ni vilka de är ?

Lille Victor och Busen Bison såg på varandra och log. Klart att de visste vilka de var, fattas annat. De brukade hjälpa dem, precis som de hjälpte Stentrollen. Men det var hemligt, mycket hemligt. För länge sedan var det en pojke som brukade hjälpa till, men han hade blivit stor och försvunnit från Trollskogen. Magne hette han och det var just för att några från Trollskogen hade smygtittat på honom när han lekte med Jesse som de beslutat att Jesse skulle bli deras kompis medan han var ett barn. Men det visste inte Jesse, inte ännu i alla fall.

- Trädtomtarna och Stenbitarna finns lite varstans. Just nu är Trädtomtarna uppe vid det nya stora berget bortom Galenpannebyn. Stenbitarna håller på att äta upp de sista stenarna nere vid Stora Hajsjön, förklarade Lille Victor.

- Galenpannebyn och Stora Hajsjön, upprepade Jesse med en finurlig grimas. Nu trodde han att Lille Victor skojade i alla fall.

- Jepp, du hörde rätt, men det är bäst vi skyndar oss ner till Stora Hajsjön innan de käkat upp alla stenarna, för då letar de reda på ett nytt ställe med stenar, skrattade Busen Bison och fortsatte:

- Du förstår, de äter stenar hela tiden och tur är väl det, annars skulle det snart bara finnas stenar här. För Stentrollen har ju fått fnatt på att odla stenar. Vad svårt det skulle vara att ta sig fram då. För att inte tala om att Stentrollen skulle bli arga om de inte fick plats med mera stenar, oj- oj- oj, jag törs inte ens tänka på det. Men hoppa upp i sitsen Jesse så sticker vi till Stora Hajsjön med detsamma.

Jesse klättrade upp i sitsen och höll fast sig i den med båda händerna. Busen Bison satte full fart utefter vägen, Lille Victor hann nästan inte med i svängarna. Busen Bison tutade med sitt signalhorn hela tiden, ankor, elefanter och småtroll skyndade sig att ta skydd när de hörde honom. För de visste allihop att Busen Bisons bromsar och syn var dåliga. Fler än en gång hade han kört i diket bara för det. Men den här gången så gick det bra, men så var han för en gångs skull försiktig, det var ju 30 år sedan han haft en pojke som åkte med.

- Stora Hajsjön nästa hållplats, avstigning för samtliga passagerare ……..ropade han och skrattade.

Jesse klev ner från traktorn och såg sig om. Det var en stor sjö som låg framför honom. Men det var en hel del vassa kanter som stack upp lite här och där. Han frågade om det var vassa stenar, men då garvade Busen Bison och ropade högt:

- Vassa stenar, du putte, vi är ju vid Stora Hajsjön, det är ju hajfenor som du ser, vassa stenar, jag tror jag får luft i bränslesystemet, oj –oj –oj, du är allt en festlig kille Jesse, hoppas vi får träffas ofta, oj –oj.

- Fy på sig, Busen Bison. Inte ska du väl skratta åt pojken, förmanade Lille Victor.

- Jag menade inget illa, det vet du också, eller hur Jesse ?

Jesse nickade till svar. Lite sur var han allt. Hur skulle han kunna tänka sig att det var hajfenor han såg. Plötsligt försvann en stor sten framför honom, rakt ner i marken sjönk den, sakta men säkert. Samtidigt hördes det hur något där nere liksom krossade och malde stenen.

- Där är en Stenbitare i full fart med att äta upp en sten, vad var det jag sa ! utbrast Busen Bison glatt.

Jesse bara stirrade på hålet där stenen försvunnit. Så hördes en jätterap och hålet föll samman. Det enda som fanns kvar var en liten grop. Stenbitaren hade ätit upp hela stenen !

- Men är de nere under jorden hela tiden ? undrade Jesse .

- Japp, ingen vet väl heller hur de ser ut, men att det är en sorts troll, det är vi säkra på, för det luktar så illa precis när de rapar. Lille Victor gjorde en grimas när han sa det.

- Det var en Stenbitare det. Kanske vi ska bege oss till Galenpannebyn och titta på Trädtomtarna då ?

Det var Busen Bison som ställde frågan. Jesse ville dit på en gång, så de körde iväg så att dammet yrde om dem. Vägen dit gick genom ett konstigt landskap. I stället för träd utefter vägen så växte det jättestora lakritsstänger,, marsipangrisar gick i en hage, en eldsprutande drake grillade korv och roligast av allt, där fanns en å som rann baklänges, uppför i stället för neråt och på den så flöt en massa köttbullar omkring. Det här var verkligen Sagolandet Trollskogen. Så kom de till ett stort berg. Det fanns nästan ingen jord eller några träd uppe på det, men tittade man lite närmare så var det en hel drös med Trädtomtar som körde upp jord med skottkärror och bar upp små träd som de planterade.

- Är det där tomtar, så ser väl inte en tomte ut, de har ju vitt skägg och röda kläder, misströstade Jesse.

- Du pysen, jag sa inte att de var jultomtar, jag sa faktiskt Trädtomtar, det är skillnad på olika.

- Nej det är ju klart, jultomtarna kan ju inte ha tid med att plantera träd, de håller ju på med julklapparna. Men kan vi inte köra lite närmare och titta på dem ? Jesse ville se om de kanske liknade jultomtar ändå och hur de arbetade.

- Det går väl bra, eller vad tror du Lille Victor ? skockade Busen Bison och gungade på däcken.

- Ha, nu var du kul va, tror du att de har glömt bort att jag råkade köra av några av träden de nyss planterat, usch vad arga de blev och vad jag skämdes,, mumlade Lille Victor förläget och blev lite röd om sin gröna lackering.

- Du kanske bör stanna här i så fall, Busen Bison kan köra mej dit bort och visa mej, föreslog Jesse.

De gjorde så, Lille Victor väntade medan Jesse och Busen Bison körde bort till Trädtomtarna för att se lite närmare på vad de gjorde. Det var mycket stenigt och brant där de skulle fram så Jesse fick hålla sig fast ordentligt medan Busen Bison körde över stenar, krängde än hit och än dit, men snart så var de framme där Trädtomtarna var. Nyfiket ställde sig Jesse på bakskärmen för att se bättre. Busen Bison klagade för att det gjorde ont, men Jesse hörde honom inte. Han såg med stora häpna ögon på de små kutryggiga Trädtomtarna. De var bara lite större än han själv, men de såg ruskigt gamla ut. De var klädda i grå overaller och hade gula stövlar. På sina huvuden hade de trollkarlshattar. Exakt likadana som den han själv hade där hemma. En del slet och drog med skottkärror för att fram tillräckligt med jord för att det skulle växa träd och andra växter där. Andra kom pustandes med trädplantor som de planterade med stor noggrannhet. Ibland så sjöng de en skojig ramsa som lät så här:

" Jord vi skottar, träd vi planterar

vi bygger upp vad andra raserar.

Vi är Trädtomtar som alltid ser till

att skogen ser ut som alla vill. "

För att inte störa dem så körde Jesse och Busen Bison tillbaka till vägen där Lille Victor väntade. Nu var han inte ensam längre, Lotis var också där. Han hade som vanligt ridit på en gås.

- Hej Jesse, tyckte du om Trädtomtarna ? undrade Lotis.

- Hej Lotis, ja de var skojiga att se, duktiga på att plantera träd var de också. Jag har en likadan trollkarlshatt som tomtarna, sa Jesse och kände sig lite mallig.

- Kanske du är en Trädtomte du också, fnittrade Lotis.

- Nej, han är en Jessetomte, en riktig spelevink, sa Busen Bison och blinkade med sin lykta.

- Klockan är mycket, du skall nog vakna snart Jesse, påminde Lille Victor honom.

Jesse gäspade högt och sa att han var så trött, så trött. Just då började hans mamma att ruska på honom och hörde han hur hon ropade:

- Jesse, nu måste vi skynda oss, vi har sovit över. Det var återigen morgon och de skulle alla gå till skolan.