- Syfte och Frågeställningar
Nästen hälften av jordens befolkning bor i en stad. Man beräknar att år 2000 kommer 75% av Sydamerikas befolkning att bo i städer. Alla berörs vi på ett eller annat sätt av städer.
Eftersom människor är sällskapliga av naturen, har de alltid slutit sig samman. Det kunde skapa en känsla av trygghet och ge gemenskap. Fyra viktiga faktorer har skapat förutsättningar för stadsbebyggelse:
Byggandet av städer har underlättat handeln och koncentrationen av arbetskraften till ett begränsat område. Dessutom kan städerna sträcka sina tentakler allt längre ut på landsbygden. Även religiösa funktioner har ofta varit intimt förbundet med städer både i dag och för.
Det vill också visa sig hur de sociala, kommersiella, geografiska och politiska aspekter har påverkat byggandet av städer.
Städerna har vuxit enormt. År 1900 var London enda staden i världen som hade över en miljon invånare. Nu finns det över 200 städer med mer än en miljon invånare var. I dag talar vi om megapolis som exempelvis Ruhr-området i Tyskland.
Men en gemensam nämnare för alla städer är - problem. Därför är det lämpligt med dessa frågor:
Varför väljer miljoner människor att bo i städer? Vilka är några av de problem som stadsbor drabbas av i dag? Hur påverkas du av staden om du är rik eller fattig?
Staden är full av betryck, stämmer det. Kan du identifiera dessa städer?
Ja, världens öde är intimt förknippat med dess städer. Deras överlevnad är också intimt förbunden med vår. Det är också skillnad på i-länders och u-länders städer, och att vara fattig eller rik i staden. Vi skall också se om geografin har påverkat städernas hälsotillstånd.
Forskare har hävdat att det bland inkafolket inte förekom stöld, lättja eller några laster. Inkariketes lagar gjorde detta möjligt. Brottslingar kunde dömas till döden genom att kastas till vilda rovdjur. Även om detta skulle visa sig vara inte helt med sanningen överensstämmande, är det anmärkningsvärt att en enda regeringsmakt behärskade så många olika stammar, av vilka några höll till i klyftor och hålor högt uppe i några av de högsta och mest förrädiska bergsformationerna i världen.
Att man byggde så högt uppe berodde på religionens roll, man hade sett en syn och så det som en fingervisning om var det var bäst att bygga. Så då släpade man upp sten och allt som behövdes för en stad av den storleken. Inget fanns på platsen allt fick bäras upp, både av byggnads material och mat. Det kan definitivt inte sägas vara ett absolut läge för en stad. Folket bodde och arbetade tillsammans som familj, men fick då gå ner till lägre höjd. Det var knappast geografer som bestämde läget för staden.
Hemligheten bakom inkafolkets rikedomar är en arbetsplikt för alla medborgare under härskaren. Det krävdes bara 60 till 70 dagars arbete om året för en familj att skaffa sin årliga försörjning, och därför kunde resten av året ägnas åt arbetsplikten. Alla måste i tur och ordning arbeta på de åkrar som ägdes av templen eller med att bygga broar, vägar, tempel och terrasser eller utvinna guld och silver ur gruvorna. Miljoner arbetare i hela riket myllrade som myror kring en myrstack, medan inkahärskaren och överklassen kontrollerade allt arbete från huvudstaden.
Standarden var låg, det förekommer knappast några bord eller stolar eller andra möbler. Familjen åt två mål om dagen. Detta var den gängse standarden, så om den uppfattades som dålig är svårt att säga. Det verkar som det relativa läget när det gäller odlingar, ändå gjorde att flertalet var nöjda. De behövde inte lägga ner hela sin tid enbart på födan.
Hur blir de så stora? Urbaniseringen är en stor faktor, när landssbygdsbor flyttar till staden för att hitta arbete och skapa sig ett bättre liv i staden. Miljontals människor flyttar in till redan överbefolkade områden, där bostadsbristen och hyrorna är skyhöga. Följden blir att det växer upp kåkstäder, som sen blir grogrund för sjukdomar, brottslighet och politisk instabilitet. De hamnar i några av stadens 500 slumområden, i ruckel som snickrats ihop av industrisopor, pappkartonger, skrotade bilar eller annat skräp. Sen flyttar stadsborna ut från innerstaden för att komma till trevligare omgivningar, vilket gör att CBD blir tomt på nätterna. Därifrån pendlar de sedan till arbetet med bil, buss eller tåg. Efter ett tag växer förorterna sedan ihop med stadskärnan och bildar ett storstadsområde.
Mexico city är ett sådant exempel. Visserligen var det en huvudstad i aztekernas rike med uppskattningsvis 300.000 invånare redan på 1500-talet. För 50 år sedan var den stor med sina 3,5 miljoner men sedan dess har den vuxit till 5 gångar den storleken. Uppskattningsvis flyttar det cirka 1600 personer in varje dag. Varje morgon sätter sig Mexico Citys kanske 20 miljoner invånare i rörelse och använder sig av de 3,5 miljoner bilar eller de 100.000-tals bussar för att komma till sina arbetsplatser vid någon av de 130.000 industrier. Resultatet: luftförorening och trafikbuller som är uppmätt till mellan 90-120 decibel.
Varför stannar de inte kvar ute på landsbygden? I hela Mexiko finns nästan 100.000 små samhällen med en befolkning under 2.000 personer. I sådana byar finns ofta inga jobb, inga skolor, ingen sjukvård, inga nöjen. Då fungerar Mexico City som en magnet, särskilt för den arbetslösa ungdomen. Men när de inte får tag i några arbeten och till slut hamnar i slummen och kanske blir tvungna att tigga för att överleva eller när de på grund av brist på lämpliga bostäder blir hemlösa då förbyts drömmen plötsligt i desillusionering och bitterhet.
Världsproblemen avspeglar sig i städerna - i deras förorenade miljö och trafikstockningar. Mexico City har beskrivits som en fallstudie i storstadskaos. Mer än tre miljoner bilar korkar igen gatorna. Tillsammans med de 130.000 industrierna avger de varje dag en så stor mängd föroreningar att det i en rapport redan år 1984 sades: "Bara att andas beräknas vara likvärdigt med att röka två paket cigarretter om dagen."
Tokyo är också en sådan megastad och skröt en gång i tiden med att den hade fler neonskyltar än någon annan stad i världen. Men som en tidning skrev: "För inte så många år sedan ståtade städer stolt med sin befolkningstillväxt. Stort var bra. Men stor är inte längre bra eller bättre. Att vara en av konkurrenterna till titeln "världens största stad" i dag är som att berätta för en frisk ung person att han har en allvarlig sjukdom. Den kan botas, men den får inte ignoreras.
Ett annat problem är främlingskap och uppsplittrade etniska grupper i en stad. Situationen kan bli farlig när en stadsbefolkning består av flera nationaliteter splittras upp i etniska grupper. Ekonomisk ojämlikhet eller diskriminerande handlingar - vara sig de är inbillade eller verkliga - kan leda till katastrof. Det fick man erfara i Los Angeles år 1992, när de raskravaller som bröt ut ledde till att mer än 50 människor dog och 2.000 skadades. Ännu värre blir det i u-lands städer som Johannesburg i Sydafrika som gett upphov till mångas död, t.o.m. om du bara råkade stiga av på fel järnvägsstation.
Lyckans städer är det Bombay, Bangkok, Monte carlo, San Francisco och Dallas. Hollywood klingar i öronen när det gäller film, men i Indien är de som tokiga efter film och de producerar så många som 800 filmer om året. Hälften av Indiens filmer produceras i Madras på östkusten. Lycka kan knappast förknippas med den staden, utan det är en stad nära kollaps. De tre stora problemen är:
Eftersom kon räknas som heliga djur äts de inte. Utan de ger människan de tre viktiga tingen: mjölk, gödsel och bränsle. Men i städerna ger de upphov till sjukdomar och i Madras uppskattas det att det finns 100 000 kor.
Vattnet är ett stort problem för den fattiga befolkningen, de får ofta gå långt för att få vatten. Vissa tider råder rena katastroftillståndet, dessutom har de ett stort problem när det gäller reningen av avloppsvatten, eftersom det reningsverk engelskmännen byggde är helt ur bruk.
Varje dag växer stadens invånarantal. Livsmiljön blir för de flesta ohållbar och kan inte ens erbjuda livets nödtorft. Långt ifrån den lyx som återspeglas på filmduken. Så för den fattiga befolkningen är det bara en dröm som ter sig som en utopi.
Bombay är inte bättre. Det är en av världens folktätatste städer. Med överbefolkade bostadsområden som vanpryder stadens vackra omgivningar och inte alls skänker den lycka som de ser på filmduken. Tusentals och åter tusentals bor i kåkstäder "utan rinnande vatten eller sanitära anläggningar och som tvingas använda närbelägna floder och öppna platser som toaletter".
San Francisco en vackert belägen stad, känd för sina kullar och en av de bästa naturliga hamnarna i världen, bra absolut läge, för inte att glömma sina broar däribland Golden Gate-bron, som välver sig över hamninloppet. Men staden vid den gyllne porten har haft sina bakslag, till exempel den förödande jordbävningen och eldsvåda som drabbade staden år 1906. Men den är inte ur farozonen än, där den ligger på de två stora kontinentalplattorna. Här är det kanske inte så farligt att vara fattig som i de förra städerna, men den stora aidsepidemin som drabbat staden, betecknar en tysk dagstidning som stadens värsta kris sen 1906. Staden vid Golden Gate har tvingats inse den dystra sanningen: Den livsstil som såg så glittrande och tilltalande ut visade sig inte vara så guldkantad, när allt kommer omkring.
Dallas då, är inte den en lyckans stad. Big D som har fler oljebolag än någon annan amerikansk stad - ett viktigt centrum för storfinansen, transportväsendet och industrin och en mycket rik stad. Rikedom förknippas ofta med lycka och många betraktar därför Dallas som en glad stad. Men den utbredda brottsligheten är ett av de problem som berövar Dallas invånare deras lycka och glädje. Ett annat är rasmässiga och kulturella motsättningar. Våldet ligger alltid i luften, såsom det också framgick av raskravallerna i Los Angeles.
Sist Bangkok som förr kallades för "Östens Venedig". De flesta av kanalerna har ersatts med vägar, och den typiska bilisten tillbringar en tid som motsvarar 44 dager om året med att stirra in i den bakre stötfångaren på bilen framför. Ingen höjdare precis. Den har förvandlats till en hamnstad genom uppmuddring av floden Chao Phraya, som flyter genom staden. Säkert har många sökt lyckan på grund av goda möjligheter till arbete. Men genom uppmuddringen stigar floden ofta över sina bräddar och översvämmar vissa delar av staden. Ett annat problem är att de tusentals brunnarna har fått grundvattennivån att sjunka, så att hela staden sjunker med en decimeter om året. Hur det med lyckan där? Staden besöks årligen av miljontals turister som fyller kassakistorna. Men detta har i viss utsträckning skett på bekostnad av dess goda rykte, för många besökare lockas av det billiga och lättillgängliga sex som tillhandahålls av staden bordeller. Nu har Bangkok rykte om sig att vara lustans metropol i Fjärran Östern, åter på bekostnad av de fattiga. Den håller på att kvävas av sin egen ekonomiska framgång.
En stor förändring som skett under de senaste 50 åren är ökad urbanisering. När många överger sina byar och jordbruk för att försöka skapa sig ett bättre liv i staden. Miljontals människor flyttar in till redan överbefolkade städer, där bostadsbristen är stor och hyrorna skyhöga. Följden blir att det växer upp kåkstäder, som blir en grogrund för sjukdomar, brottslighet och politisk instabillitet. Det är i dessa hemmagjorda bostäder, byggda av kasserade bitar av papp, trä eller korrugerad plåt, dessa kyffen som världens fattiga och kämpande underklass bor.
I kåkstaden är huvudgatan en stig av tilltrampad jord. Under regntiden förvandlas den till lervälling. Utmed den här gatan finner du ingen polisstation eller brandstation, inget läkarhus och ofta inte ett enda träd. Ovanför hänger inga telefonledningar eller elledningar och under den finns inga avloppsrör eller vattenledningsrör. Risken för att kvinnor skall dö i samband med havandeskap eller förlossning är 150 gångar större än för en kvinna i Europa eller Nordamerika.
Bostaden är liten, det är inte ovanligt att en familj på tio personer bor i samma rum. Ofta är bostadsytan mindre än en kvadratmeter per person. I ett annat land har man ett system som en smula skämtsamt kallast för hot-bed, vilket innebär att sängen hyrs ut per timme, så två eller tre personer kan turas om att sova i den. Det är inte heller ovanligt att 85% av invånarna i en kåkstad saknar tillgång till toalett. Avloppsvatten och fekalier hamnar i floder, åar, diken, kanaler och rännstenar.
De rika då, hur är deras reaktion på denna misär? Kåkstäder och slumområden är ofta en nagel i ögat på de styrande, vilket skapar otrygga bostadsförhållande för dem som bor där. I stället för att rusta upp kåkstäderna, låter de bulldozrar jämna dem med marken. De menar att upprensningen var nödvändig för att försköna staden eller få bukt med brottsligheten. Vilket skälet än är, är det de fattiga som drabbas.
En annan faktor som kännetecknar livet i kåkstaden är att det är oerhört svårt för invånarna att slita sig loss och komma därifrån. De har ofta tvingats lämna sitt hem på landsbygden på grund av fattigdom. Många av dessa människor är flitiga och villiga att arbeta hårt, men de har i regel inget annat val än att acceptera arbeten med dålig lön och lång arbetstid. Deras enda mål är att överleva.
Londons historik visar städernas betydelse idag. På 1300-talet var den enda stora staden med mer än 40.000 invånare, men dessa utgjorde inte ens 1 % av hela befolkningen. 1670 bodde cirka 7% av alla engelsmän i London. I början av 1800-talet började staden närma sig en miljon och i dag bor mindre än 9% av befolkningen i landsbygdsområden. Urbaniseringen gör att man har trängt ihop sig i städer och tätorter.
Allteftersom det brittiska imperiet utvidgade sina gränser, antog dess handel globala proportioner. Mellan åren 1625 och 1783 ökade dess totalimport med omkring 400% och exporten med över 300%. År 1870 var över en tredjedel av världens industriproducerande varor tillverkade i brittiska fabriker. London blev världens finanscentrum. Det egentliga London, kallad city, tjänar som kommersiellt centrum för ett storstadsområde som består av tiotals förstäder, tala om CBD. Är det bara positivt att bo där i händelsernas centrum? Nej den har haft sin beskärda del av sorger och bedrövelser. År 1665 dödade en böldpestepidemi omkring 100.000 personer. Längre fram i tiden, under andra världskriget, dödades 30.000 av Londons invånare i samband med tyska bombraider. Det är inte bara lycka att bo i en stad.
I jämförelse med London är staden New York en nykomling på världsscenen. Men i dag är den en av världens största och livligaste hamnstäder och tillsammans med flera andra städer bilder den en megapolis på östkusten. Den överträffar både Amsterdam och London som kommersiellt centrum. Och trots att World Trade Center skakades av bombattentat står de fortfarande med sina stolta huvuden 110 våningar upp i luften. Att vara rik där måste vara lyckan! Broadway bjuder på spännande underhållning, men inget går upp mot Wall Street i fråga om dramatik, i synnerhet om man är rik. I oktober 1987, då Wall Street upplevde det största och snabbaste kursraset i historien. "Det rådde en känsla av nära förestående katastrof" skrev en reporter. Ett vacklande Wall Street, ett vacklande World Trade Center - ingen lycklig situation för en rik där.
"Vägg-i-vägg-folket" i Hongkong då? Den kallas så därför att den är så tätbefolkat. I stadsdelen Mong Kok bor det 140.000 människor per kvadratkilometer. En procent av befolkningen lever och bor bokstavligt talat på vattnet. Här var det kolonialmakten England som kom på 1800-talet som erövrare och genast insåg det goda strategiska läget och det absoluta läget för hamn och handel. I dag är Hongkong "världens tredje största finanscentrum med världens elfte största handelsomsättning. Hongkong konsumerar mer konjak per capita och kan skryta med fler Rolls-Royce per ytenhet än någon annan plats på jorden". År 1992 hade exporten ökat så mycket att den var nästan 45 gånger så stor som 1971. Men många har känt sig oroliga och har flyttat därifrån. Orsaken är att Hongkong skall återlämnas till Kina nu 1 juli 1997, och frågan är vilka kommersiella, politiska och social återverkningar det kommer att få. De fattiga kan göra varken det ena eller det andra de är tvungen att följa med, oavsett vad resultatet blir.
Att bo i en handelsstad behöver inte vara en säkerhet för människorna som bor där.
i-land är ett jättestort problem i ett u-land. Skillnaden på att vara rik eller fattig är skillnaden på att bo anständigt med god standard eller i en kåkstad. Men att vara rik är inte bara bra, det drar till sig uppmärksamheten och tjuvar väntar hela tiden på rätt tillfälle. Platserna syns på en stadskarta, de rika områden har ofta alléer, breda gator och parkar, medan slummen mest är angränsande ytområden och tillhör stadens omland och ytterområden.
Sociala, religiösa, kommersiella, geografiska och politiska aspekter har påverkat byggandet av städer. Att bestämma att en stad skall ligga på 6000 meters höjd kan bara religionen göra, och när de materiella möjligheterna fanns. Geografiska aspekter har ofta gjord att städer byggdes nära vatten, t.ex. naturliga hamnar som San Francisco och andra. Politik och kommersialism har ofta vandrat hand i hand, som ex Hongkong som dessutom hade ett absolut läge vid vatten. Socialt har de amerikanska städer varit som en magnet, och samlat de etniska grupperna, vilket i sin tur betyder problem i dag. Inte att glömma bort är moralen, den har aldrig varit så låg som i dag. Därför har vi våldet, AIDS, brottsligheten och girigheten. Vara sig du är rik eller fattig berörs du negativt av städerna. Oro och stress blir en följd.
Hälsotillståndet i städerna är ofta beroende på var de ligger. Ligger de så det lätt bildas inversion skapar det hög luftförorening, ibland så hög att du blir rökare fastän du inte rökar. Rent vatten är ett problem i alla städer, även de som ligger vid vatten eller floder. Som Bangkok som sjunker på grund av närhet till vatten, dessutom verkar det som många tror att bara de bor vid vatten så är det fritt fram för avfallet, vilket har skapat enorma vattenföroreningar. Förorenat vatten är ofta det största problemet för folk i kåkstäderna. Återigen är det de fattiga som sitter i kläm medan de rika kan köpa sig ur problemet.
En gemensam nämnare för alla städer är - problem - så som jag påstod i början. Som det sades: "Att vara en av konkurrenterna till titeln "världens största stad" i dag är som att berätta för en frisk ung person att han har en allvarlig sjukdom. Den kan botas, men den får inte ignoreras". Mycket bra formulerat. Här i Sverige har vi börjat nosa på problemen och börjat inse att allt inte kan mätas i pengar, utan är intimt förbundet med överlevnad. Tyvärr syns det att för de flesta i de stora städerna gäller ordspråket "Pengar är pengar även om de plockas upp ur smutsen".
Ett annat ordspråk är :"Pengar kommer i skritt men går i trav", och för den fattiga delen av befolkningen gäller det säkert. Orsaken till att de överhuvudet söker sig dit är ofta brist på pengar. Urbaniseringen är en stor faktor, när landssbygdsbor flyttar till staden för att hitta arbete och skapa sig ett bättre liv i staden. Då fungerar städerna som en magnet, särskilt för den arbetslösa ungdomen. Men när de inte får tag i några arbeten och till slut hamnar i slummen och kanske blir tvungna att tigga för att överleva eller när de på grund av brist på lämpliga bostäder blir hemlösa då förbyts drömmen plötsligt till en mardröm.
Städerna är i kris, de har en allvarlig sjukdom. En sjukdom som påverkas av länderna och länderna påverkas i sin tur av städerna. An en gång, den kan botas, men den får inte ignoreras. Botemedlet är Guds Kungarike, människor kan aldrig, hur gärna de än vill överskåda de enorma och komplexa problem som finns. Så här sägs det i Upp 11:18; om det kungariket "..det kommer att störta dem i fördärvet som fördärvar jorden". Efter det kommer Guds kungarike att härska över hela jorden med Kristus som kung.
